Som jag skrev tidigareskulle jag och Ronja åka till stallet eftersom hon hade ridlektion. Och shit vad kallt det var. kallt och jag längtade så sjukt mycket efter att få sitta upp och rida jag med. Gud, vad jag saknar att rida. Det är sjukt! Ronja tyckte iallafall att det var riktigt roligt och jobbigt. Jag tycker det är så gulligt när hon försöker rida lät i traven. Hon hittar inte rytmen och har jättesvårt att komma upp i lätt sits och när hon väl har kommit upp dunsar hon ner i sadeln igen för att fåterigen försöka "dra sig upp". Freja red tillsammans med henen och jag måste säga att jag blev imponerad av hennes lättridning. Hon är superduktig!
När vi kom hem satte Ronja och jag oss vid bordet med en varm choklad och spelade fia med knuff och uno. Riktigt mysigt att få göra någonting enbart med Ronja för en gångs skull. När Leo och Marcus kom hem efter Leos fotbollsträning skulle hon dock prompt sitta i mitt knä och spela uno han med. Jag måste säga att det är väldigt värmande att de vill vara så mycket med mig fastän pappa Marcus precis kommit hem efter två veckor i Kina. Alltså att Leo till exempel skulle sitta i mitt knä fast Marcus satt mitt emot mig. Samma sak vid maten. Det var väldigt viktigt att jag skulle sitta mellan dem istället för Pia eller Marcus. Så sjukt glad att jag valde att åka hit igen. :)
Nu tänkte jag gå och lägga mig för jag är så sjukt trött. Det har varit två intensiva veckor. Glad att Marcus är hemma igen.
Jag var hemma nu på höstlovet och hälsade på, vilket var mycket trevligt och roligt. Jag gjorde faktiskt en hel del, middag med familjen och mormor, middag med familj och kusiner, fika med Fanny, lunch med Tove och Fanny, shopping med Fanny, med mormor och mina systrar, ridning, firande av min ridlärare... ja, en hel del hann jag med.
I måndags sålde vi även Soldier till en jättegullig liten tjej. Eller ja, liten och liten, hon är tretton år och har ridit sen hon var liten. Det ät hennes första häst men stallägaren till stallet där han nu står uppstallad har haft hästar sen hon var liten och hon har även ridlektioner. Hon kan med andra ord hästar. Det känns skönt att veta att de nya ägarna kan fråga henne om det är någonting de funderar över. Även om det var sjukt jobbigt att sälja honom så måste jag säga att jag är otroligt glad att det är just denna familj som har köpt honom. det märks verkligen att de tycker om honom. :)
Idag blev det att gå upp tidigt för att ta ut hästarna och sedan dra till ridklubben där jag red ett monsterpass på Diva. Skapligt förälskad jag blev i hästen. Henne skulle jag verkligen kunna tänka mig att rida oftare. Hon hade inte något speciellt skönt steg eller så men hon var sjukt mysig att rida, även om jag kommer att få betala för det imorn.
Ikväll blir det iallafall hoppträning på Soldier. Just nu sitter jag och sjunger med i Lacrimosa med Sweetbox medan min lillasyster lagar mat. Korvgryta blir det. Mindre gott men hon är jätteduktig så jag får väl offra mig på en korvbit iallafall. ( För att vara snäll. )
När jag kom hem från skolan idag så gick jag, efter att jag slutat prata med Malin i telefonen, in och tog en macka och precis när jag har ätit upp den så kommer Tove inspringandes och ropar att Soldier är borta. Va? säger jag och mamma i munnen på varandra och då svarar hon att "han är borta, han är inte i hagen." Jag kastar på mig ett par överdragsbyxor, jacka, skor och mössa. Utrustar mig med en pannlampa och en ficklampa och springer ut för att leta efter min bortsprungna häst. Väl ute så ropar och visslar jag, som jag brukar när jag tar in honom från hagen. Och självklart så kommer han inte. Tove, jag, Fanny och Fannys kompis springer bort och kollar hagen och borta vid den lilla trädungen så hänger den översta tråden som ett U mellan två stolpar. Vi försöker då att kolla i snön vilket håll han kan ha gått åt men spåren är väldigt röriga och går åt alla håll och kanter. Jag ser ett som är på sidan av vägen och springer utmed det runt området men det försvinner snart och jag får ge upp det försöket. Vid det här laget har jag hunnit måla upp en massa olika scenarion i mitt huvud som kan ha skett. Bl.a. att han har sprungit ner till "stora" vägen och blivit påkörd. Eller att han har sprungit in i skogen och fastnat med hoven mellan två stenar. Eller att någon har stulit honom. Jag fortsätter gråtandes att springa runt och leta. Längs vägen, i djupsnön på åkrarna och kollar på grannarnas tomter. Att ropa gick bra men alla som har försökt vissla när de gråter vet hur svårt det är... Efter ca. tio minuter känner jag plötsligt hur mina ben viker sig och jag ramlar ihop på vägen och bara gråter. Jag gråter av rädslan att han är borta, att jag inte får se honom igen. En liten stund senare kommer Tove fram till mig och jag ställer mig upp innan vi börjar leta tillsammans. Fanny och hennes kompis går mot stallet och Tove och jag bort ifrån det och upp på området. Vi letar i ytterligare fem minuter och nu är jag redo att bryta ihop igen. Jag gråter fortfarande men jag får bara gråtattacker emellanåt. Just som jag känner hur jag börjar hyperventilera igen så tycker jag att jag hör Fanny ropa och jag lyssnar spänt och jo visst. Fanny ropar att de har hittat honom. Jag blir så lättad och glad att jag börjar gråta igen. Jag springer det fortaste jag kan till stallet och där inne står Soldier i boxen. Jag rusar in till honom och i princip kastar mig om halsen på honom, drar några djupa, skakiga andetag och bara luktar på honom. Han verkar inte riktigt förstå varför all uppståndelse men ställer sig och blåser i ansiktet på mig och jag får en till gråtattack. Den här gången är det glädjetårar och jag känner mig så glad att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Fanny säger att hennes kompis mamma (hon skulle hämta fannys kompis) såg honom stå utanför stallet och titta in, när hon åkte runt hörnet.
Tove sa att hon aldrig har sett mig så rädd förut. Inte heller gråta så mycket glädjetårar. Hon sa också att när jag bara föll ihop och låg och grät så blev hon riktigt rädd. Hon har inte sett mig gråta så mycket sedan vi fick reda på att vi var tvungna att ta bort Herta. Det stämmer. Alltihop. Jag har aldrig varit så rädd förut. Och jag har inte gråtit sådär mycket och häftigt sedan Herta för fem år sedan. Jag kan inte beskriva hur rädd jag blev, eller hur det kändes för allt som betydde något var att jag måste hitta Soldier. Det var bara Soldier som fyllde min hjärna. Och nu står min älskade ponny instängd i sin box ute i stallet. :)
Idag när jag satt vid pappas dator och tog bort mina gamla bilder så hittade jag flera stycken på mina gamla hästar. Jag blev väldigt rörd då när jag såg dem, men nu. Ja nu. Det är helt sjukt. Jag satte på en av mina spellistor på spotify medan jag tittar på bilderna igen och samtidigt som You'll be in my heart med Phil Collins spelas så kommer bilderna på Herta och Lace fram. Och shit. Jag kunde inte hejda dem. Tårarna. De bara rinner och rinner. Eller forsar är väl en bättre benämning, för det är precis det de gör. De forsar fram. Och alla känslorna som jag kände när vi var tvungna att ta bort dem kommer fram igen. Jag känner lukten av Herta. Jag kan känna hennes huvud i mina händer. Precis som det kändes när vi var på Strömsholm och den tyska veterinären med låg röst berättade för mamma om skadan och att det inte fanns något de kunde göra. Jag hör hans röst inne i mitt huvud, jag känner lukten av Herta, jag hör hennes gnäggning, jag kan höra Lace's gnäggning. Aaaaaaaaah! Jag har alltid saknar Herta och jag har haft svårt att prata om henne. Men jag trodde aldrig att saknaden kunde vara såhör stor. Lace betydde jättemycket för mig men Herta var verkligen något speciellt. Jag vet inte varför men hon är verkligen den som jag saknar mest, den som betydde mest. Jag saknar dem så det gör ont. Förlåt Lace.
Jag ser knappt vad jag skriver längre. Det gör verkligen ont. Herregud, jag skulle ge så fruktansvärt mycket bara för att få en dag med Herta och Lace. Bara få se dem. Känna deras päls under mina fingrar. Få dra in deras lukt och känna deras mjuka mular mot handflatorna. Eller bara få se Hertas ögon igen. Jag skulle kunna ge så mycket. Ni anar inte...
älskade, älskade, underbara, underbara <3
Ni underbara, älskade mina tårar kommer att sluta rinna mina minnen kommer att blekna men ni kommer föralltid att vara i mitt hjärta jag älskar er till stjärnorna och tillbaka
Ja, idag har jag faktiskt ingenting att skriva. Eller iallafall inget av värde för er som inte är hästintresserade.
Jag och Soldier var ute och pulsade i snön idag och snacka om att min lilla älskling gillade det. Han var helt vild och jag kunde inte annat än att sitta och skratta åt honom. Men eftersom att jag red barbacka och vi höll på i snön ett bra tag så imorn och på tisdag kommer jag antagligen att ha lite träningsvärk. Btw, imorn ska jag tömköra Solle och försöka få honom att dra ett däck, eller så ska jag rida upp till volten och köra markarbete. Jag har inte riktigt bestämt mig än. Nej, nu ska jag titta på ett avsnitt av Weeds (mm, i love that show) och sen blir det sängen.
Ja idag skulle jag och tove på träning för Lotta Schultz uppe i Mora men jag, mamma och Agneta och Sandra hade sett fel tid så när vi kom upp dit hade halva lektionen redan gått så vi hann inte rida för henne. :( :( SKIT!!! Jag hade verkligen sett fram emot de här träningarna. Men men jag får väl ansöka om att få vara med nästa år också. Nu ska jag snart åka till stallet för att hoppträna för Fia istället. jaja :/
Tävlingen i söndags gick bra och resulterade i en andraplats i 1m. Priset var en ganska stor korg fylld med godis, frukt, kakor, halloweengirlanger, ansiktsfärg och en halloween-mask. Men jag måste verkligen dissa deras ridhus. Inne på framhoppningen var det tungt, djupt och halt. Medan underlaget inne på banan var hårt och gropigt och det kändes precis som det gör att rida på en hård grusväg. :S Så med tanke på att Soldier stod emot jättemycket så är jag väldigt nöjd! :)
Här kommer bilderna och min lilla reseberättelse från Ljungby! Inte en dag för tidigt va? ;)
Torsdag-Fredag: Vi packade en massa på torsdag kväll och på fredag morgon bar det av. Vi åkte väl vid en kvart över åtta tror jag. Bilturen var riktigt trevlig, mamma och jag satt och småpratade i en timme innan jag kastade mig in i den oerhört roliga (not) boken Dödssynden. Den kan jag verkligen rekomendera att INTE läsa. Det händer ingenting och språket är ibland riktigt svårt att förstå. Vi stannade iallafall i Ödeshög på en riktigt fin rastplats. Det fanns restaurang, bensin och även en liten mysig picknikplats i skogen bara ca. 100 meter ifrån restaurangen. Där fick Soldier komma ut och röra på sig. Haha jag tro att han hade lite överskottsenergi. Lastbilarna var jättefarliga, bladen som rörde sig i vinden var jättefarliga och han ville verkligen inte gå lugnt bredvid mig utan han var tvngen att hoppa och skutta och fara runt som en jäkla dåre. Det gick bra iallafall och efter tjugo minuters töntande fick han komma in i transporten igen och mamma och jag gick in på den lilla restaurangen. Maten var grymt god, det var inte speciellt dyrt, personalen var trevlig och atmosfären därinne var trevlig. Och, shit vilken härlig dialekt! Han som lade på mat åt mig pratade überhärligt! Jag skulle nästan kunna gifta mig med honom bara för att han hade en sån härlig dialekt. Sen fortsatte resan och vi stannade några gånger till för toalettbesök och tankning.
När vi kommer fram får vi lasta ur och veterinärbesikta, vi ställer in honom i boxen och går och visar papper, sen sticker jag ut och rider en sväng och mamma går med. Därefter går vi på invigningen av SM och det är därför det är en bild av en bil inne i ridhuset. Den var liksom med. Här har ni boken också. Usch!
Lördag: Klockan ringer kvart i sex och det är dags för frukost och att gå ner till Soldier. Jag går banan, fiar Solle och rider sedan fram. På framhoppningen känns han riktigt fin. Hoppar stort och runt, lyssnar på hjälperna och är väldigt pigg och framåt. Sen blir det våran tur och shit vad nervös jag var när jag red in på banan. Fullsatta läktare på tre sidor av ridhuset, stora hinder och så det största faktumet. Det är kvalet till finalen. När jag har fått startsignal försvinner allt. Det är bara jag, Soldier och hindren. Mmmm! Vilken känsla! Jag älskar´t! Första hindret går bra, andra blir han för het på och hoppar av så stort att jag inte hänger med. Men, men. resten av banan flyter riktigt fint och jag är grymt nöjd med ritten. Han kändes mycket, mycket finare än vad han har gjort på väldigt länge. Sen blev det fotografering och väntan på resultaten. Två timmar senare kommer de och jag blir grymt besviken när jag ser att jag har missat finalen med 1 poäng. :( Men men, nästa år kommer vi igen! Då jäklar! Så vi tittade på kval 2 till SM och sedan åkte vi hem. Jag satt och läste svenskaboken hela i 6,5 timme och eftersom att det blev mörkt satt jag med en pannlampa :P Haha
Jag är iallfall Grymt nöjd med Soldiers och min insats. Och jag menar det är ju stort att bara ha kvalificerat sig till finalen. Aja, nu ska jag ut och rida och sen ska jag åka hem till min underbara Malin. :) Kram så länge!
Hej! Nu drar jag ner till Ljungby för att rida finalen i Mountain Horse Pony Cup! Så därför kommer jag inte att kunna uppdatera något förrän jag kommer hem. Men då får ni resultat och allting. :)
Idag har jag inte gjort så mycket mer än att vara i skolan, tittat på min lillasyster och hennes klass när de sprang 60 meter och hoppade höjdhopp, sen har jag ridit min underbaring till ponny. Det blev ett dressyrpass hemma på volten och ja, det gick ruskigt bra ända tils vi skulle galoppera. Det gick väl egentligen inte dåligt då heller men, sämre iallafall. Men han måste bli lite mer musklad i bakdelen så att han orkar trampa under sig och sänka huvudet även i galoppen. Men det kommer. :) Den som väntar på något gott liksom.
Just nu har jag tagit en tillfällig liten paus från svenskapluggandet. Jag håller på att plocka ut satsdelar eftersom att vi har prov på just det imorgon. Usch, det kommer inte att gå galant. Men ni får verkligen hålla tummarna för mig. :)
Nej nu ska jag strax fortsätta med satsdelarna och sedan blr det sängen.. :)
Idag har jag varit och tävlat. Det resulterade i en förstaplats och en sjunde efter en förarglig slarrivning av min slarvpelle till häst. Haha nej, men han var faktiskt väldigt slarvig med sina bakben och det resulterade i en rivning på det sista hindret i omhoppningen. Men jag är verkligen grymt nöjd med dagen. Soldier har varit jättefin hela tiden så det finns verkligen inte mycket att klaga på. Eller jo, att jag var tvungen att gå upp klockan fyra för att jag skulle hinna bli klar tills vi skulle åka kl. 5 !! Jag är verkligen inte en morgonmänniska och just nu har jag riktiga probem med att inte se suddigt. ..
ni kan ju försöka ha överseende med min sits och att bilden är lite störd överhuvudtaget:P
Idag var jag och Fanny till Storbyn och tävlade. I fFannys försa klass utgick hon efter två stopp och var arg som ett bi och i laget fick hon två stopp och tre tidsfel, men hon var nöjd iallafall. Jag rev första hindret i omhoppningen och kom precis utanför placering, men jag är grymt nöjd med Soldier iallfall för han hoppade jättefina språng och det kändes erkligen jättehärligt och kul att rida. ! Åsebos ena lag kom tvåa totalt och det andra, som fanny var med i, kom fyra. Av totalt 12 lag så det var ju riktigt bra. :)
Nu har vi käkat kycklinggryta med nudlar och kronärtskocka med smör. Det sistnämda skulle jag kunna stå över nästa gång, men det var inte äckligt. Nu ska jag ut och klippa gräsmattan och sen ska jag försöka att hitta mina teoripapper som jag har lagt på något konstigt ställe, antagligen för att jag inte ska hitta dem. IMorgon börjar skolan, men inte förrän kl. 12 så jag ska rida före. Och kl.17-20 ska jag vara i stallet och jobba. Ridlektionerna börjar igen. Roligt, roligt. Nej nu måste jag gå, annars kommer knotten att äta upp mig.
Jag vaknade kvart i åtta och låg och drog mig fram till klockan åtta, då jag gick ner och duschade, klädde på mig, käkade frukost och sen tog jag moppen in till stan och min frisör, Eva. Vi hade riktigt roligt och håret blev ganska bra, dock väldigt kort. Men det var så himla slitet att vi var tvngna att ta bort jättemycket. Men, men vi får väl hoppas att det växer ut snabbt! Efter klippningen gick jag runt en stund inne i PLUS-huset och köpte lite kläder. Det blev; ett axelbandslöst grönt linne, en svart kortärmad halvkofta, en vit spets-BH med rosa blommor på, ett par trosor och en deo. ;) Därefter åkte jag hem, lagade mat åt Fanny, eller ja, lagade och lagade, vi värmde en varsin pan-pizza och tog en glass till efterrätt. Sedan hade jag en hopplektion för Fanny och Cotten hoppade riktigt fint. Och Fanny red jättebra. Hon brås antagligen på mig. ;) Haha . Sen bar det av till Isaksbo med hästarna för en hopträning. Soldier hoppade jättefint i böran men sen skulle vi hoppa bana och då höjde Fia till 1m och då ville han inte riktigt utan stog emot jättemycket. Men när vi sänkte så gick det superduper. Jag förstår verkligen inte varför han måste hålla på såhär nu för. Det hade ju börjat gå så himla bra. :/ Men, men vi få jobba vidare för jag ill verkligen åka ner till Ljungby och rida finalen av Mountain Horse Pony Cup. Esmeralda hoppade däremot jättefint. Tove tyckte att hon kändes lite trött men det såg fint ut iallafall.
Jag måste bara berätta vad jag och Soldier stötte på ute på ridturen. Vi red upp, nästan, på gisselboberget och precis bredvid stigen, på en stor sten ligger det en HUGGORM! Jäklarenamma vad rädd jag blev men det tror jag nog att den blev också för den slingrade sig iväg fort som attan när den fick syn på oss. Usch, usch. Soldier var iallafall jättemysig och han lyssnade på varenda liten hjälp. Älskade ponny:)
Nu ska jag hoppa in i duschen, käka och sen åker jag till Soffe.
Just nu sitter jag och tittar på Tove som busar med lilla Wilda, våran kattunge som vi hämtade igår kväll efter maskeradhoppningen. Bilder på både maskeradhoppningen och WIlda kommer inom kort. Maskeradhoppningen gick riktigt bra förresten. Med Fanny gick det inte jättebra eftersom Cotten började dumma sig och stanna på ett hinder några gånger, och Fanny hade inget spö så det tog lite tid, men Soldier var duktig. Jag däremot satt som en groda, fast jag skulle se ut som en ängel på en enhörning. I den andra red jag med Emma, eller vänta med Ronny blir det ju. VI hade nämligen klätt ut oss till Ronny och Ragge och hästarna var fårdar. ;) Solle var asfin och taggad och hoppade stort och fint. Riktigt nöjd med honom blev jag. Och Laget slutade på en andraplats vad gällde tiden och samm vad gällde utklädnaden. :)
Fredag: L:C, 0+0 fel och en tredjeplats. Han kändes helt underbar och hoppade av stort och fint. Lördag: L:B, 4 fel och precis utanför placering. Han stannade på första hindret men resten av banan kändes han riktigt fin.
Väldigt nöjd med helgen!
Vikbolandet:
Fredag: L:C, 0+0 fel och precis utanför placering. Han kändes inte riktigt som han brukar och jag såg nästan inga avstånd. L:B, utesl. Kändes lite trött och stannade på femman och sedan på sexan men hoppade sedan jättefint över sexan. Lördag: L:B, 5 fel. Ett stopp och ett tidsfel, men kombinationen hoppade han faktiskt riktigt bra. Han kändes riktigt trött och kröp in i botte på varje hinder innan han hoppade. Inget flyt alls.
Den ritt som jag är mest nöjd med är förvånansvärt nog den första L:Bn. Det var i den som han hoppade finast.
Nu ska vi ta nya tag, lämna detta bakom oss och lära oss utav det istället. Jag vet ju att vi kan. Vi har ju hoppat 1,20 på träning så 1m är ju inget. Nej, nu jäklar blickar vi framåt.
åh, jag blir så trött på min mamma ibland. Men men, Soldier var jättefin på programträningen och Kerstin var super. Henne vill jag träna dressyr för. Nu ska jag iallafall ner och ta en dusch och sen är det Harper's Island och sms-terrning av jonte som gäller. Trevligt!
En liten update om tävlingen förra helgen. L:C+5 4 fel, rev tvåan L:A utgick, han hoppade rätt igeonom ett hinder och kändes oren på höger bak sefter det L:A utesluten, han stannade först på tvåan pga ful sväng av mig och sen på 5a
men men, vi ska tävla idag igen så nu jävlar! Håll tummen! ;)
