När jag vaknade imorse ade jag en så fruktansvärd träningsvärk i sätesmusklerna. Helt sjukt och jag kunde verkligen inte komma på varför jag hade en sådan träningsvärk. Jag kom dock på dte när jag stod i duschen. Det är ju efter allt springande upp och ned i kulen i lekplatsen, alla hjulningar, fotbollen och tennisen. Men att man kan få en sådan träningsvärk. Jag tycker att det är väldigt konstigt eftersom jag ju rider så himla mycket. Men, men.
Flera gånger har jag kommit på mig själv att tänka tyska fraser när jag ska skriva dem på svenska! Inte roligt, men ett gott tecken på att jag lär mig tyska måste det ju vara.
Idag har jag iallafall varit mer ensam med barnen än tidigare och det har faktiskt fungerat bra. Tidigare har ju barnens farmor och farfar varit med nästan hela tiden, men idag var jag så ensam med barnen när de var iväg och handlade. Leo, Peter(barnens farfar) och jag gick på en liten utflykt där Leo cyklade, jag sprang med för att försöka få honom att hålla sig uppe på trottoaren och Peter åkte inlines. Vi gick/sprang/cyklade/åkte förbi en gård där de hade jättemånga rådjur. Där stannade jag och Leo en bra stund och vi matade dem med gräs. De har ju jättetungor! Och så små mular, jag vet inte om det heter mule på rådjur men det borde det göra eftersom de är så lika hästarnas.
Vad har jag mer gjort... Spelat fotboll, lekt med Ronja och Leo, lagat mat( kyckling och ris med paprika och morötter)... Jo, kört "min" bil ar jag gjort också. En audi är det enda jag kan säga att det är, ingen ny bil men den var otroligt skön och lätt att köra också. Peter, jag och Janick åkte en liten tur före kvällsmaten och då åkte vi bland annat förbi golfbanan och ett stort stall som jag och Pia ska besöka i helgen. Men det jag är allra stoltast ver är att jag lyckades hitta tillbaka hem igen fastän vi inte åkte samma väg tillbaka. :P Riktig hemlängtan fick jag också när vi mötte två hästar, en skimmel och en svart. Denna hemlängtan resulterade i vilket fall som helst i några tårarnär jag skrev med mamma på facebook för bara en liten stund sedan. Kramar och pussar i mängder till er där hemma iallafall.
Två riktigt snygga killar har jag sett idag också, det är viktigt haha. De cyklade förbi mig och Leo när vi stod och tittade efter fiskar i en liten å.
Nej, nu ska jag stänga av Tv:n för det är svampbob och han brukar gå mig på nerverna när han pratar svenska. Ni kan ju tänka er vad jag tycker nu. Nä, nu blir det till att hoppa in i duschen och sedan sova.
Även idag har vädret varit otroligt fint och varmt. Inte minst blir det varmt när man är ute i solen och spelar fotboll, hjular och står på händer. Haha. Det är bara några saker jag har gjort idag. Jag och Heidi lagade mat till alla. Potatissallad och köttbullar som egentligen. Jag var väldigt skeptisk till potatissalladen till en början eftersom det var väldigt mycket vitvinsvinäger i plus att det var mycket gurka. Men resultatet blev otroligt bra och till och med Ronja, som tydligen annars inte brukar tycka om den, tyckte att den var så god att hon tog en extra portion. Ett bra betyg tycker jag.
På eftermiddagen åkte vi in till Erlangen och även där finns det många fina hus. Vi var in i en galleria och tittade runt i några affärer innan vi åt lite på McDonalds och åkte tillbaka hem. Väl hemma åt vi lite plommonpaj, riktigt god, och när Pia kom hem gick vi på en promenad. Eller, Pia och Heidi gick på en promenad medans jag och Janik stannade med barnen i lekparken mellan Ronjas skola och Leos dagis. Haha jag hade fullt upp med att hålla koll på Leo som cyklade när vi gick till och från lekparken. Han tittar liksom på allt annat än vägen framför honom så han vinglar ju skapligt mycket, dessutom kom det bilar och han ville inte stanna innan han åkte över vägen. Så när jag sa åt onom att vänta ropade han"ich will nicht!" (jag vill inte) eller !ich will nicht warten!" (jag vill inte vänta). Envis som satan är han ockå men jättesöt och det är inte jättestora problem att få honom att till exempel gå hem fast han inte vill, eller stanna med cykeln. (Jag kom inte på några andra exempel)
Ronja ville nu på kvällen att jag skulle lägga henne och läsa godnattsaga för henne. Det känns också som ett bra betyg eftersom det betyder att jag måste ha gjort något rätt iallafall. Det blev en saga om två möss, stadsmusen och lantmusen. :)
Nu sitter jag här nere i mitt vardagsrum med TV:n påslagen, nyduschad och klar för sängen och gäspar i takt med basen i musiken som spelas i tv-programmet. Därför tror jag nog att jag ska gå och lägga mig och sova, utan godnattsaga. Jag har insett att man blir skapligt trött av att ta hand om barn och samtidigt hela tiden koncentrera sig när folk pratar tyska med en. Jag är dock glad att jag ändå har det så lätt att förstå och prata tyska som jag faktiskt har. Det betyder ju att jag inte blir lika trött som jag skulle ha blivit om jag till exempel hade arit i tyskland eller hos en familj som verkligen pratar dialekt.
Åh, noch was, jag har nu kommit på att jag bara har varit här i två dagar och redan har de börjat söka efter en kille åt mig. ;) haha ne.
Jaja, hoppas att ni får en god natts sömn och drömmer söta drömmar.
Idag var då första dagen i Tyskland. Jag vaknade klockan åtta när min mobil började spela Bögarnas Fel - Grotesco. Jag rullade ur den stora och otroligt sköna sängen och gick sedan och gjorde mig iordning innan jag gick upp och åt frukost med Markus och Ronja. Mjölk, som smakar mer som grädde, Müsli och jordgubbste blev det. Jag och Markus satt och pratade ett tag och jag visade på en karta exakt var jag bor och han visade var han växte upp och så. Resten av dagen har varit busy och lite smått rörig. Jag har träffat Ronja och Leos farmor, farfar och kusin eftersom de kom upp hit och de kommer att stanna till på torsdag. Riktigt trevliga och roliga är de iallafall och det är verkligen skönt. Vi var till två lekplatser, en mellan Ronjas skola och Leos dagis och sedan en inne i centrum eftersom Ronja, Leo, Jag, barnens farmor och kusin åkte in till centrum där Ronja bland annat visade mig hennes favoritaffärer. Vi åt glass och jag köpte mig lite schampoo, balsam och tandborste och tandkräm eftersom smarta jag glömde de två sistämnda.
Vad har jag mer gjort? Jo, jag har nu kört bil i Tyskland för första gången. Och herregud, gatorna i området där jag bor käns jättetrånga! Det är jättemysigt fastän husen är jättestora och fina. Men det är liksom fullt med trädgårdsland, blomrabatter, träd, buskar m.m.
Heidis(farmor) potatissoppa och bärmüsli åt jag till lunch och efterrätt och det var riktigt gott må jag säga. Speciellt soppan, säger jag som tycker att potatissoppa är så god. Bärmüslin innehöll havregryn, tranbärsmüsli med yoghurt, björnbär, hallon, kivi, banan, plommon... gott må jag säga, men oss emellan, soppan var godare.
Nu vet jag inte om jag har så mycket mer att berätta förutom att jag har det väldigt bra här nere fast jag saknar ju förstås alla därhemma. Speciellt mamma, pappa, Tove, Fanny, Soldier och Tori. En BAMSEKRAM och PUSS skickar jag till dem. Jag älskar er.
Jo, jag tänkte också säga att hela familjen är otroligt trevlig och gästvänlig. De har verkligen fått mig att känna mig välkommen och jag tror nog att jag kommer att få det otroligt roligt, trevligt och bra här.
Nu ska jag sova så godnatt och sov så gott. Dröm sött
Idag börjar mitt Au Pair äventyr. Jag sitter just nu på Tegels flygplats i Berlin och väntar på nästa flyg till Nürnberg. Det här inlägget kommer dock inte att kunna ses förrän jag har fått internet, så ni får tänka på det när ni läser det. ;) Jag måste säga att jag är grymt nervös för det här. Jag hade väl aldrig kunnat tro att jag verkligen skulle ta steget och åka iväg som Au Pair. Visst, jag tycker väldigt mycket om barn och jag vill ut och se världen men ändå. Att jag tog steget. Det var dock inte lätt imorse när jag kramade mamma och sa hejdå. Då blev det jobbigt kan jag lova. Tårarna bara rann och jag kunde inte stoppa dem. Samma sak när jag gick ut i stallet och skulle släppa ut Soldier. Min lilla älskling förstod inte varför jag stod där och grät tårar stora som fotbollar. Och konstigt tyckte han nog att det var också det var när jag stod där och gång på gång kramade om honom, satte näsan i den lilla gropen mellan halsen och huvudet och drog djupa andetag. <3
Väl på Arlanda flygplats kändes det inte så himla jobbigt eftersom pappa, Tove och Fanny var med. Dock blev det otroligt jobbigt när jag skulle gå igenom säkerhetskontrollen och kramade om pappa. Då bokstavligen forsade tårarna nerför mina kinder. Jag vet inte hur många kramar det blev, men många blev det. När planet lyfte rann tårarna även då som under regnperioden. De rann och jag snyftade så att killen bredvid mig tillslut frågade hur det var med mig.
Nu när jag sitter och skriver det här måste jag medge att jag har tårar i ögonen, men samtidigt som jag ser fram emot vad som komma skall vill jag bara vända tillbaka och jag är sjukt nervös. Jag skulle kunna rabba upp flera känslor som jag känner just nu men det skulle inte tjäna något till eftersom det ändå inte skulle vara alla jag känner just nu. Jag kan inte ens sätta ord på en del av dem. Nej, nu har jag inte mycket batteri kvar så jag tänker sitta här och läsa min Dexter-bok innan jag går till Gaten och stiger på planet. Det roliga med att jag läser en bok om Dexter just nu är att åde kvinnan och mannen som sitter framför mig sitter och läser Bibeln.
Ni kommer att höra av mig så fort jag har internet så ha det så bra så länge. :)
