malinjennybirgitta

So, endlich dürfen sie wissen was ich gemacht habe.

Jag sitter just nu här i vardagsrummet I Pia och Marcus lägenhet och tittar på Das Super Talent ( tyska versionen av america´s got talent, jag kommer liksom inte ihåg vad det programmet heter på svenska). Och jag som är så blödig har tårar i ögonen. Det var precis en man som sjöng två låtar, Can you feel the love tonight och you raise me up. Så sjukt duktig oc grymt fin röst. Han berättade bland annat att han blivit mobbad hela sitt liv. Det ska jag säga också, alla ställde sig upp och applåderade åt honom redan efter andra meningen.

Efter frukosten imorse, som idag bestod av hallon, nektarin och mjölk för min del, gick jag ut på en långpromenad på drygt en timme. SÅ SKÖNT! Därefter packade jag lite kläder innan jag gick till Ronjas skola och hämtade henne. Jag var helt säker på att jag hade gått fel och stod och väntade på fel ställe men precis när jag skulle gå kom det en liten Ronja och ropade ”Malin!”. Jag upptäckte även att alla, nästan alla, hade samma typ av skolväska. Nämligen denna:

När vi kom hem var det i princip bara att lämna sakerna, packa bilen och sedan bar det iväg . Jag måste dock säga att jag kände mig lite inklämd där i baksätet med två barnstolar. Det gick bra och det var verkligen ingenting som gjorde ont men hade vi åkt längre än tre timmar så hade jag nog fått ont ryggen eftersom jag satt lite snett.  Ronja och Leo somnade efter typ tjugo-trettio minuters bilfärd och det dröjde inte länge förrän jag också sov.  När jag sedan vaknade till sov alla förutom Marcus, som tur var eftersom han körde bilen. Men en sak jag tänkte p var hur stor skillnad det var från att åka med min familj. Visst fyra av fem sov ett tag men även när alla var vakna var det väldigt tyst. Det var skönt men när jag åker med min familj tycker jag att det är mer prat. Det är också skönt så jag kan egentligen inte säga vilket som var bäst. Jag hade mycket att titta på i alla fall, fastän vi åkte på autobahn och jag satt på vänster sida. Bland annat var det en bilkö i motsatt färdriktning och den var inte kort kan jag lova. Jag började efter en stund räkna hur många lastbilar som stod i den och jag kom fram till att det var mer än 97 stycken. Och då stod de ju inte direkt bakom varandra utan det var ju en massa personbilar och minilastbilar mellan också.
Efter ett tag stannade vi vid McDonalds och vet ni? De har inte McFeast i tyskland, inte heller garlic-dip. Hur klarar de sig? Anyway hann vi inte åka långt förrän Ronja spydde i bilen och vi var tvungna att stanna. Jag kände mig dum men jag blev riktigt illamående bara av lukten..

Sedan kom vi äntligen fram och jag måste säga att naturen är superfin! Berg, kullar, dalar…  Vi åkte till Heidi och Hans-Peter där jag och barnen gick till en lekpark medan Pia och Marcus åkte på något möte. Efter lek i lekparken gick vi hem till Heidi och Hans-Peter(farmor och farfar) och åt mat, lekte med tåg och tågbana, läste sagor, tittade på kort och sedan kom Pia och Marcus igen. Då åkte vi till lägenheten, Det är en mysig trea med stora rum och högt i tak. Två sovrum, ett vardagsrum, kök och badrum. Jag sover inne hos Ronja och Leo så jag tänket alldeles strax lägga mig och sova eftersom både Leo och Ronja kan vakna tidigt.