jag tänkte börja med att svara på pappas fråga. Därför att engelska är väldigt bra att kunna vilket också är en av anledningarna till att man läser det i skolan.

Imorse när jag vaknade var jag verkligen inte på bra humör. Jag saknade mamma och pappa, Tove och Fanny, Sodier, Tori.. Jag tror nog att det beror på att jag fyller år idag. Jag satte iallafall på mig ett par mjukisbyxor och en tröja och jag blev i princip på e gång på mycket bättre humör. Pia och Marcus hade nämligen fixat jättefint i köket. Det var dukat, ballonger och girlanger på bordet, en girlang på väggen där det stod "Happy Birthday". . Det kommer en bild imorgon för jag orkar inte leta rätt på mobilkabeln till datorn.
 Ett stort kuvert låg det på min plats också och i det fanns ett jättesött kort! Det kommer en bild på det också imorgon.
När de andra kom ner och alla hade satt sig vid bordet sjöng de "Happy Birthday" för mig. Töntigt kanske men jag blev verkligen jätteglad.
Därefter bar det av till dagis med Leo där de idag skulle fira hans födelsedag så han fick en lila krans runt huvudet nästan på en gång.  En sak jag tyckte var lite gulligt var att när en av fröknarna frågade vem som hade födelsedag idag så sa några av barnen "Leo", men Leo sa, "Nej, Malin". Det tyckte jag var lite gulligt. Efter en stund gick jag därifrån, hem och stoppade in tvätt i tvättmaskinen och sedan gick jag ut på en rask promenad i femtio minuter. När jag sedan kom tillbaka tog jag en dusch, klädde på mig och tog sedan bilen till Erlangen.
Jag känner mig lite stolt över att jag lyckades ta mig dit alldeles själv och utan att köra fel eller se till så polisen tog mig. Väl i erlangen hittade jag faktiskt en parkeringsplats på en gång fastän det var så mycket bilar överallt. Det tråkigaste med parkeringarna här är att man måste betala för att parkera. Det finns liksom P-automater överallt, enligt mig.

Efter att jag köpt en parkeringsbiljett tog jag mig in i arkaden och där köpte jag mig ett skärp, en klocka och en lila platttång. Födelsedagspresent till mig själv alltså. Tiden gick dock väldigt fort och jag var tvungen att åka därifrån, efter vad som kändes som tio minuter men i själva verket var två timmar. Jag stannade till på McDonalds och åt lunch eftersom klockan var så pass mycket att jag inte skulle hinna göra lunch innan Ronja skulle hämtas. 
 
För att hämta Ronja tog jag en roller och efter att jag hämtat henne åkte vi och hämtade leo. De tvåfick en varsin joghurt när vi kom hem igen och därefter tog vi påsen med gammalt brd och åkte till rådjuren. Leo på sin "laufrad", Ronja på sin cykel och jag på en roller. Trevligt, trevligt.

En timme senare stod jag i köket och gjorde korvgryta. Den blev faktiskt god fast jag inte visste hur jag skulle göra. Marcus, Ronja, Leo och jag åkte sedan till Adidas Outlet och jag hittade en massa saker som jag vill ha. Bland annat ett par hellånga löpartights, två tröjor, en väst och en väska.  Leo sprang dock runt som en tok så både jag och Marcus hade fullt sjå att hålla ett öga på honom samtidigt som Ronja ville ha hjälp. det löste sig iallafall och vi åkte lika många som vi kom dit. ;)

Vad hände sen? Jo , vi kom hem, Marcus gick upp för att lägga barnen och jag fick en så sjuk hemlängtan att jag började gråta. När Marcus kom ner(jag satt i köket och försökte lösa ett korsord) försökte jag fort torka tårarna eftersom jag tyckte att det var lite töntigt att sitta där uppe och gråta. Och stackars Marcus verkade riktigt besvärad när han upptäckte mina försök att torka dem. Efter en liten stnd ringde iallafall min älskade familj och sjöng "Ja må du leva" för mig. Jag blev så himla glad och jag vet inte riktigt, men jag tror att det var en blandning av glädje och saknad som gjorde att jag började gråta i luren. Det blev ett ganska långt samtal och det var så skönt att få höra deras röster. Det gjorde iallafall att jag mådde mycket bättre.
Och nu har jag suttit här vid datorn och skrivit tack till flera som har skrivit grattis på fejjan. De tog tid måste jag säga, fastän jag inte skrev till ens hälften.. 
Ni är så söta, mina vänner!

Nej, nu blir det sängen.
Kram