malinjennybirgitta

Mitt Au Pair-år i Tyskland.

fjärde september tjugohundraelva

Kategori: Au Pair

Halli hallå!

Viele Liebe Grüsse aus Bayern! Hihi
Today har jag inte gjort sådär otroligt mycket egentligen. Jag vaknade vid halv tio och då ställde jag mig i duschen på en gång innan jag klädde på mig och gick upp, plockade ur diskmaskinen och dukade frukost till mig, Leo och Pia. Därefter cyklade Leo och jag sprang med till rådjuren för att mata dem. Men herregud det var så himla varmt att svetten bara rann om mig fastän jag bara hade ett tunt vitt linne och jeansshorts. I och försig sprang jag ju och vi var i solen nästan hela tiden plus att det var vindstilla. Iallafall stannade var vi os rådjuren ett bra tag innan vi cyklade hem igen. Det gulligaste vid rådjuren tyckte jag var när ett av dem nafsade i Leos finger och han sa "Ajabaja jåjujet".

När vi kom hem igen gjorde jag kantarellstuvning, stekte ägg och rostade bröd. Det blev alltså rostat bröd med stekt ägg och kantarellstuvning och färska, egenodlade tomater till lunch. Otroligt gott tycker jag att det var och Pia sa flera gånger att dte var jättegott så jag tror nog att jag lyckades. Dock tycker jag inte att det slår mammas kantarellstuvning.

På eftermiddagen åkte vi till några stall och kollade hur mycket det kostar och om det finns någon möjlighet för mig att få rida någon häst. Det första stallet vi var till var en ridskola och visst det va fint och ägaren var otroligt trevlig men jag tyckte att hästarna var väldigt magra. Rumporna var liksom inte runda utan de var väldigt kantiga och man kunde se revbenen på flera av hästarna. Visst tror jag nog att hästarna får mat men det verkade inet som att de fick gå ute i någon hage och äta gräs. Det var verkligen något som jag inte gillade speciellt mycket. Men så fort jag kom in i stallet och kände lukten av häst och stall kände jag en känsla av lugn och jag kände hur hela jag lyste upp. Jag var ju glad redan innan men det var något som fick mig att känna mig hemma. JAg vet inte hur jag ska kunna förklara det på något annat sätt.
Vi åkte iallafall till ett annat också och det var jättefint. Dock var det bara ett privat stall men, jag ska sätta upp en lapp på anslagstavlan så får vi hoppas att jg kan få hjälpa till att rida någon av de hästarna för de var verkligen riktigt fina. Ni får hjälpa mig att hålla tummarna :) Och lilla Leo som var med gick runt och tjatade om att han ville rida så efter stallbesöken åkte han och jag till en fritidsgård där de har alla möjliga sorters djur. Lamor, hästar, åsnor, strutsar, grisar, tvättbjörnar, getter, kaniner... Man fick en bägare med pellets och majs när man betalade in sig och där inne fick man klappa alla djuren och mata dem. Både jag och Leo tyckte att det var riktigt roligt men jag tror nog att tvättbjörnen och hästarna var de som var mest intressanta för Leos del. Han fick nämligen rida på en ponny som måste ha varit runt 130 cm och han tyckte att den var så stor, så stor.
Det var iallafall så att man fick betala lite för att få rida ett varv men det var ingen där som ledde hästen utan det fick föräldrarna göra och jag blev väldigt förvånad över att det inte var något krav på att barnen hade en hjälm. Det fanns inte heller några att låna. Jag menar, tänk om någon häst skulle bli rädd och ett barn skulle ramla av och slå i huvudet riktigt hårt eller något.
Allt detta om hästar har verkligen fått mig att längta efter min älskade Soldier. <3


Nej, nu ska jag lägga mig och sova och drömma söta drömmar om min prins på bilden ovan.

Kramar

Kommentarer


Kommentera inlägget här: