malinjennybirgitta

Mitt Au Pair-år i Tyskland.

sextonde oktober tjugohundraelva

Kategori: Au Pair

Sista dagen idag. Det suger. Dagen började med frukost efter nio och den bestod delvis av det självklara valet. Nämligen fil.
Tänderna borstades och jag satte på mig otroligt fina kläder innan jag gick ut i stallet och rakade Soldier. Jag hade en klarblå/turkos underställströja under en stor marinblå tjocktröja. Ett pannband med gul/blå fotbollar, ett par vit/grå-randiga tights och ett par röda gummistövlar. Otroligt snyggt måste jag säga att det var. Eller inte. Något som däremot blev riktigt snyggt är Soldier. Halva hästen försvann i princip men han blev så snygg. Oxh eftersom det var min sista dag så hade jag bestämt mig för att rida ett riktigt dressyrpass på min lilla älskling. Så det blev dressyr hemma på ridvolten och fy fabian säger jag bara. Vilken känsla! Helt otroligt vad fin han var och, jag vet hur det låter, men det var precis som om vi var en och samma varelse. Han lyssnade på varenda liten hjälp och åh, vad härligt det var! Jag ville inte sluta rida ! Men allt det roliga har ett slut säger man väl. När jag hade ridit klart skrittade jag av, knäppte lite kort, borstade av, satte på täcken och släppte sedan ut Solle i hagen innan jag sprang in och duschade och gjorde mig iordning för mat hos farmor.

Potatisgratäng med kött och brunsås blev det och det var så gott! Riktigt, riktigt trevligt sällskap och riktigt god mat plus efterrätt. Jag visade bilder från Tyskland och vi pratade en hel del om allt möjligt innan det var dags att åka hem och ta in hästarna. Tove och jag tog in dem men sedan ställde jag mig och ryktade Solleman ett bra tag innan jag gosade med honom i ytterligare ett bra tag för att sedan borsta av Cotten. Några fler pussar och kramar utdelades, de flesta till Soldier, innan jag gick in och packade resväskan. Jag förstår inte hur jag kunde ha så mycket med mig tillbaka. Visst kan jag förstå att täckbyxor, en vinterjackor, två tjockvästar och en ridhjälm tar mycket plats men ändå. Pappa hjälpte mig iallafall och det slutade med att vi lade alla kläder i en sopsäck, sög ur luften med dammsugaren och jag lovar, Mer än hälften av tjockleken försvann.
Vad hände sen? Jo, jag satt vid min gamla dator och lade över alla bilder och all musik på skivor och USB-minnen. Sedan blev det det där jobbiga med att säga hejdå och godnatt samtidigt till både Tove och Fanny och Pappa. och precis som förra gången var det när jag kramade pappa och sade hejdå till honom som mina tårkanaler blev riktigt irriterade och börjde producera en massa tårar. Jag lyckades dock hålla dem i schack tills jag kom in på mittt rum och lade mig i min säng.
kram

Kommentarer


Kommentera inlägget här: