Har ni någon gång haft en hemlighet som ni bara vill berätta för någon, men som ni inte kan berätta? Antingen för att ni skäms över det eller för att ni har lovat att inte säga något?
Har ni kännt att ni har en stor klump i halsen och att ni nästan inte kan andas pga den där hemligheten?
Har ni fått panikattacker eller agerat konstigt på något sätt bara på grund av den där förbannade, eländiga hemligheten som ni verkligen vill berätta men som inte kommer ut även om ni försöker?

Det har jag. Jag tycker verkligen inte om det och jag har ingen aning om vad jag ska göra för att få det att sluta. Jag är ju för tusan rädd för den. Jag har några nära vänner som skulle känna igen sig om jag berättade för dem och de skulle veta hur det känns. Hur jag känner. Det skulle vara så lätt att bara låta allt forsa ur mig. 
Men jag kan inte. 
Det är inte det att jag inte litar på dem. För det gör jag. Jag skulle berätta allt för dem utan att tveka om det inte var så att när jag försöker så tar det bara stopp. Orden fastnar liksom på tungan och jag vet inte vad jag ska säga. Allt blir blankt.
Jag vet inte hur jag ska förklara för att ni ska förstå hur jag menar, men jag tror att ni som inte förstår, det är nog lika bra. Förlåt, men jag tror det.
Jag skriver inte det här för att jag vill ha uppmärksamhet eller något liknande, som vissa har sagt, utan jag behövde få skriva av mig lite. Allt har liksom bara byggts upp och tillslut måste det komma ut. Jag har stängt in så himla mycket på sistone och det här blev verkligen droppen som fick bägaren att rinna över. Vilken uttjatad liknelse.
Jag säger inte att jag är deprimerad eller något sånt, jag säger bara att det har blivit för mycket. Det har varit rykten, skitsnack, blickar, gliringar och så nu det här. Fy fan för livet ibland säger jag bara, Och fy fan för människor. Shit vad vi kan vara egoistiska och känslokalla.

Men jag måste säga att gänget från Tyskland och mina närmaste vänner har verkligen hjälpt mig att hålla leendet på läpparna och humöret uppe. Det är verkligen guld värt och ni anar inte hur mycket jag älskar er för det! <3