| - |
Kategori: malinjennybirgitta
Ja. Nu är det såhär att jag måste skriva om det här. Ni behöver inte läsa det om ni inte vill men jag måste få ur mig det.
Saken är, väldigt förenklad, att två av mina kompisar har blivit väldigt osams. De hatar typ varandra. Den ena har jag kännt i några månader och den andra någon vecka. Men jag tycker så himla mycket om dem båda två, fast om jag är med den ena så blir den andra sur och vise versa. Okej, egentligen så blir väl den första mer sur än den andra, men poängen är ändå densamma. Och bara för att jag tycker om båda två så hamnar jag såklart i mitten. Båda skulle ifs klara sig utan mig och samma här, men jag kan verkligen prata med båda två. Det är så skönt att kunna prata med någon/några om allt. Men iallafall nu är det så och jag vet verkligen inte vad jag ska göra eller hur jag ska beté mig. Jag hatar verkligen känslan att vara i mitten.
Känslan av otillräcklighet.
Jag vill veta hur jag känner men det gör jag inte.
Jag vill bara vara naturell och inte stå på höger eller vänster sida, men jag vill inte vara den i mitten.
Usch varför måste jag råka ut för det här en gång till? Jag är så himla trött på det.
Och till råga på allt så har en annan person börjat dissa mig helt och hållet. Svarar inte på mina sms. Pratar inte med mig. Och jag vet inte vad jag har gjort heller. Jag vet inte ens OM jag har gjort något. Jag kan iallafall inte komma på någonting. Men jag tycker att det är så konstigt att personen har gått ifrån att vara en av mina närmaste till en helt annan och som inte ens verkar vilja veta av mig över en natt.
Jag vet att jag kan vara väldigt jobbig ibland, men hallå det kan ju alla. Men jag tycker ändå att personen ifråga kan säga något isåfall och inte bara ignorera mig och låtsas som om att jag inte finns.
... så... tack ni som läst allt :*
Pusshej
